De exploaterar folks
känslor av vanmakt

Det vilar en frustration över Sverige.
En känsla av att världens springer från mig, inget är sig likt och det verkar inte finnas plats för mig det här nya universumet.
Det har Sverigedemokraterna exploaterat. Framgångsrikt och systematiskt.

Vi skickade hem våra skribenter. Hem till Sölvesborg, Falkköping, Säffle och en rad andra orter. Uppdraget: Ta reda på varför Sverigedemokraterna ökade där du växte upp.
Svaret kan sammanfattas i ordet frustration. I småorts-Sverige finns en utbredd känsla av att vara övergiven, inte sedd. De snorkiga Stockholmsjävlarna vet inte hur vi har det, de kan snacka om sin mångkultur men de vet inte hur det är.
Alla tycker självfallet inte så. Inte ens en majoritet gör det. Men den finns där, den naggande känslan av att utan egen förskyllan vara satt på glasberget.

Fredrik Gustavsson är taxiförare i tredje generationen i Kättilstorp i Falköping. Där fick en nedläggningshotad skola nytt liv sedan reglerna för anhöriginvandring ändrades och barn från Somalia skulle sättas på skolbänken.
Gustavsson, som tidigare lagt sin röst på Moderaterna, valde i september SD i kommunalvalet. Inte för att skolan blev kvar utan för att kommunen vägrar bekosta julgransbelysningen och har sagt nej till vägbulor utanför skolan medan det alltid tycks finnas pengar till nyanlända somalier.
– En ren proteströst blev det, förklarade Gustavsson i Ronnie Sandahls reportage.
– Politikerna skiter i oss här ute, sade han också.
Två meningar som kärnfullt förklarar SD:s framgång.

Invandring är, enligt opinionsundersökningen Aftonbladet/Sverige tycker, fortfarande den viktigaste anledningen till att rösta på Sverigedemokraterna. Konstigt hade det varit annars.
SD har skickligt ställt invandring och flyktingmottagning mot varandra. Tar Sverige emot flyktingar så måste välfärden slaktas.
Att Sverige är bundet av internationella konventioner passar inte i den bilden. Det gör däremot Jimmie Åkessons paradargument, att öka anslagen till FN:s flyktingorgan UNHCR för att ta hand om flyktingarna på gränsen till krishärden. Flyktingläger alltså. Inte ett nytt liv.
Eller som en person skriver i den anonyma undersökningen Aftonbladet/Sverige tycker:
– Anser att vi sedan 1984, då den nuvarande invandrings- flyktingpolitiken infördes, dränerat landets välfärd.
Men Sverigedemokraterna slår inte bara mynt av rädslan för nya grannar och ansträngda välfärdssystem. De har en annan vinnande fråga, pensionerna och äldreomsorgen.

Det finns en utbredd uppfattning i Sverige att pensionärer som jobbat och sparat ihop till sin pension och nu straffas de med bland annat pensionärsskatt.
Det är fel men det spelar ingen roll, det är så det uppfattas. Fakta är att dagens förvärvsarbetande bekostar dagens pensioner. Fakta är också att det inte finns en pensionärsskatt. Däremot har pensionärerna en lägre skatterabatt än förvärvsarbetande.

– SD är det enda oppositionspartiet och det enda som ser till pensionärernas behov, som en annan anonym deltagare i undersökningen skriver.
Annica Krook Karlsson, vikariesamordnare för Sölvesborgs äldreboenden, är inne på samma spår i Patrik Lundbergs reportage. Hon har röstat S och M men i de senaste valen blev det SD. I år berodde det på att hon anser att pensioner och äldreomsorg måste bli bättre.
– Personalen går på knäna. De hinner inte ens gå ut med de äldre, utan de sätts på uteplatsen och så får de sitta.

Sverigedemokraterna, som tillhört den politiska eliten i fyra år, framställer sig som om de inte tillhör etablissemanget. Det är smart för deras väljarkår tillhör inte den. Klyftan mellan välmående, växande universitets- och storstäder och krympande småorter där industrin lagt ner är den kanske viktigaste grogrunden för den frustrationen som göder Sverigedemokraterna.
En av de anonyma deltagarna förklarar sitt val av SD så här i ”Sverige tycker”:
– Ekots ”nyhetsbomb” om Åkessons privata spelande. Det var så dåligt, både journalistiskt och strategiskt mot SD att jag valde bort Alliansen.
Eliten betedde sig. Alltså skulle den straffas.

Av Lena Mellin